Det öppna kontoret

Deras historia började i köket på kontoret, det första ögonblicket mellan Kristian och Sandra, och det slutade också i köket när Kristian kom in med en blombukett och ett barnsligt kärleksfullt leende leende, och såg sin älskares vackra familj.

Han tittade med ett förkrossat hjärta på Sandra och sitt gulliga dotter. Hon förstod ingenting i denna stund, hon var nog nöjd över att se mamma på hennes jobb. Jobb. Kontoret. Han hade glömt allt om kontoret och hans utvecklingsjobb här i nästan fyra månader. I det här kontoret träffade han Sandra. Sandra var en pratglad blondin med ljusbrun ögon. Två födelsemärken precis ovanför överläppen fick henne att se glad ut. Dock skulle du se några trista rynkor vid pannan om du tittade noga. De flesta var inte hur då och märkte inte att hon var en medelmåttig blyg säljare som kunde bete sig som en alphakvinna.

Kristian märkte inga av hennes rynkor när de träffades på företagets introduktionsmötet för de nyanställda. Han är lite svag för kvinnor med födelsemärken och han döpte Sandras ‘Puss och Stuss’. Så töntig du är Kristian. Fan.
– Välkomna till Churn! Amina heter jag och jag är COO här som helt enkelt betyder att jag springer runt och säkerställer att alla är glada och nöjda. Och ibland jobbar jag. Ha!
Amina ser schysst ut, tänkte Kristian. Men inte så himla vacker som Puss när det hoppar upp och ner. Hon är så jävla snygg alltså.
– Vi kanske borde gå runt som på dagis och berätta lite om oss själva. Kristian!
Puss och Stuss, Kristian och – vad heter hon förresten?
– Earth to Kristian, Earth to Kristian!
Alla småskrattade försiktigt som nervösa nyanställda borde göra.
– Nä men förlåt, Kristian heter jag, jag är systemutvecklare i teknik och helt taggad över att vara här i Churn alltså.

Kristian? Ett väldigt gammaldags namn för en gullig kille. Yum, tänkte Sandra. Han stirrade på mig när Amina körde hennes tråkiga introduktion. Gullig tönt med en gnutta sex appeal. Yum yum. Sandra tittade på Kristian. Lika smal och lång som henne. Hon fick en glimt av hans rädda djupbruna ögon när de skakade händer tidigare. Han är vänlig och trevlig, blyg som henne också. Han är en utlämnad byte och jag är rovdjuret. Men rädslan i hans ögonen försvann lite när han pratade med kvinnor. Lite konstigt eller hur, Sandra? Detta bytet är ju en Pandoras box, alldeles tungt hårig och välklädd men… det fanns något så pass snett eller obehagligt med honom. Verkligen en Pandoras box, den här killen.

Kristian och Sandra stod med full fokus på mikrovågsugnarna medan deras mat värmdes upp. Och ytterligare någonstans i Kristians bröstkorg blossade hetans glöd för Sandra. Sandra visste det och tyckte om det. Och Veronika snabbt kom på all det här. Veronika var Sandras retligt visa kollega, en äkta Churn-veteran och amatöriakttagare som ägnar sig åt kontorets romantiska sagor.
-Hörru, viskade Veronika.
Olle kollade upp från en vitlökssjö med några få kebabköttbitar simmandes i.
-Va?
-Kolla på Vesuvius… du vet väl att det ska bli häftig kaos med de där två nya idioter.
-Skärp dig Vero, de kan nog höra dig.
-Bryr mig fan heller.
-Visst.
Och han dök tillbaka inuti vitlökssjön.

-Hur går det för dig hittills?
-Det är ju spännande! Sugen på att gå ut och sälja, vet du.
Så himla snygg. Ta det lugnt, Kristian. Bara ta det lugnt.
– Själv då? Hörde från tjejerna att du är typ en hotshot utvecklare.
– Ä men inte så kanske, tjejerna är ju snälla. Det har gått några veckor nu men aa – haft chans att skapa lite värde.
– Kolla vilket business lingo här!
Hon rörde hans arm som om det var efter månaders diskussion och strategi. Sandra kunde ge upp sin dotter Sofia för denna stund, när mannen ville bara explodera pga stundens intensitet. För Sandra visste hur killar som Kristian längtade efter tjejer som henne och sexuella stunder som de här.

Tre dygn senare hördes en massa oljud från två motsatta delar av kontoret, livaktiga ljud från tangentborden. Oljudet utgjordes av av det paret som höll på att skicka en hel del epost mellan varandra. Och sen började deras lågstadiefnissande.
Veronika öppnade ett nytt fönster i sin chatprogram och skickade ett meddelande till Olle.
“Vem tror du ska förstörs först?”
“Suck. Jag tar hand om Romeo.”

Några timmar senare såg Kristian Sandra vid hissen. Gör nånting nu då!
-Tjaba.
-Tja själv, Kristian.
-Vi hade ju en produktiv dag.
-Ja faktiskt, skickade ut en massa leads och sånt till kunder.
Det kände så pass flörtigt att Kristian vågade fråga henne.
-Vem… är de här kunder? Han stirrade rakt på henne.
-Kom igen teknik! Kan ni inte fatta innuendo?
Kristian hade aldrig tänkt sig som en befriad och trygg människa. Han kände sig alltid bedömd och skamfylld, alltid rädd, alltid fängslad av rädslan. Men nu var det annorlunda. Han kände sig stark.
-Du kan väl förklara dina insinuationer på krogen. Jag bjuder.
Nu händer det!, skrek Sandra i hjärnans plats. Nu fångar jag honom.

De kunde vinna Nobelpriset i tillämpad fysik i krogen eftersom de lyckades – böja ljud och energi runt omkring dem, och stoppa – allt annat och strunta i hela världen och resten av Stockholms snobbiga fulla finanstyper. Sandra var livlig och pratglad som vanligt medan Kristian var stark och bemötte hennes flirtande med intensiva blickar. Ibland skrämde han henne för att han var alldeles för självsäker när han gjorde det. Sex öl och glas vin senare. Och Kristian tittade rakt på hennes läppar och sen kollade han upp på henne.
-Tror att jag är kär i dig, Sandra.
Bra jobbat, Sandra.
-Mmmm… är det så, snygging?
Hon drog in sitt ansikte så pass nära Kristian att det bara fanns en hårstrå mellan dem. De snobbiga och fulla i krogen tog en paus för att titta på Sandra och Kristian. Det såg ut som en förverkligande av låten Sexual Healing.

Sandra hade fler än normalt antal bilder av hennes dotter Sofia bredvid datorskärmen. Men inte Anders. Hennes sambo. Hans namn dök bara upp när Kristian inte var vid på kontoret. Man skulle kunna säga att det var tur för honom att Veronika och Olle hade hört Sandra svamla osammanhängande historier om Anders och hur de träffades. Men Olle och Veronika fattade att Kristian inte skulle lyssna på dem. Han var alltså en löjlig romantiker på väg att evaporera bort på grund av Sandra Mullin.

“Hej sexy.”
Fan vad modig han är? . I ett mejl! På jobbet! Sandra tittade några gånger på skärmen för att vara säker på att? hon inte drömde. Det här är ju koolt, tänkte hon. Koolt… och lite… nej Sandra, du har sambo och barn! Det här är bara din vanlig kontors fling. Det betyder inte någonting. Du ska hem idag till Anders och Sofia och… men.. Kristian? Nej! Nej, nej, nej, Sandra! Skärp dig.

-Röda Marlboro?
Olle såg förvirrat på Kristian.
-Vad sade du?, mumlade Kristian. Han körde vilse i hans arbete som han hade kört vilse i djupa skogar.
-Visste inte att du röker alltså.
-Aa ibland liksom, lite sugen nyligen.
“Rökpaus!”
Sandras meddelande dök upp på skärmen precis när Olle inte kunde fatta hur den här vanliga killen röker.
-Aa tillbaka om ett tag , mumlade Kristian – medan han gömde meddelandet på skärmen och stack iväg som ett skyldig barn som gjort någonting dumt med mammas prylar.
Olle tittade där Sandra och Kristian stod och rökte som älskare och kollegor på balkongen. Och sen drog han tillbaka till sin dator för att undvika att tänka på hur han skulle hitta en annan skitbra utvecklare som Kristian. För Veronika hade ju rätt, tänkte han för sig själv.

Det var kvart i fyra på eftermiddagen. Folk på kontoret höll på att samla sina saker för att gå hem. Kristian stängde av sin dator och la den i ryggsäcken. Han kände tryck i kroppen. Måste kissa… och kanske bara se henne innan jag drar hem, tänkte han. Jag måste kyssa henne och… andra saker…
Vägen till toaletten gick förbi produkt/ekonomi avdelningen och just precis innan han nådde dit var det Sandras skrivbord. De blickade åt varandra.
Kristian stängde dörren efter sig och såg sig själv i spegeln. Han var glad. Och hörde han inte också dörren öppnas igen. Det var Sandra och hon stod precis bakom honom!
-Vad fan gör du här! Nån kan ju se dig!
-Ssh… och så låste hon dörren. Fan. Jag glömde göra det, tänkte Kristian.
Hon lutade sig mot dörren en stund och tittade intensivt på honom.
-Tack snälla, Sandra, att du stängde dörren…
-Mmmm –
Hon makade sig mot Kristian, som ett rovdjur som ska äta middag efter en långt jakt.
-Visa mig att du är kär i mig… på riktigt… nu.
Vår första kyss, min formella träff med Puss och Stuss i en jävla toa. Snuskigt!
Men när han höll hennes huvud i sina händer och smakade hennes mun, blandad med läppstiftet, fanns det inget grymt eller snuskigt. Han hällde alla känslor, all hetta och glöd som hade förvandlats till rå lust i denna stund i Churns toa. Sandra kände Kristians äkthet, hur en hand smekte hennes kind och den andra låg fast anlagd på hennes rygg. Medan Kristian äntligen kysste kvinnan som han var förälskad förvandlades rovdjuret Sandra, rovdjurus Sandrus, till den sårbara blyga Sandra. Kristian hade funnit den äkta Sandra.
Men hon ville inte finnas.

-Kristian…
Sandra drog sig bort från en kyss som Anders aldrig hade kunnat ge henne.
-Är det nåt fel?
-Jag kan inte.
Kristian blev alldeles still.
-Vad?
-Jag drar nu, förlåt!
Hon försvann innan tåren på hans kind kunde torkas upp.
Allt han kunde se var dörren och dörren var vit.

Varken inte vid köket eller inte på fika eller på teammötet varje onsdag. Vad är det som händer?, undrade Kristian. Hon undvek hans blick på var en tillfälle. Han fattade ingenting alls.
-Kristian, kan vi bolla lite om en sak?, sa Olle bredvid Kristians skrivbord. Konstigt. Inga hemliga sextalk under kontorstid. Oj. Fan.
-Självklart! Kaffe då?
-Yes.
De stod i köket och hällde kaffe i sina muggar.
-Alla i Churn är mycket nöjda med ditt arbete och tycker om att du vill lansera även om du är ju ganska ny här.
-Kul att höra, verkligen. Kristian var nöjd medan smuttade han det goda kaffet av segern!
-Jag ville berätta nånting pyttelite om Churn. Liksom insider information.
-Aa men jättegärna!
-Det här kontoret… det är nåt läskigt om det.
-Hänger inte med alltså.
-Det är ju vackert och modernt och öppet men… eftersom det är synlig för alla… det skrynklar till folk.
-Du borde inte nog jobba med sälj, Olle, kom igen nu.
Kristian försökte skoja lite utan Olle såg ut allvarlig.
-Det skrynklar till folk, Kristian. Ta hand om dig. Tack för tid.
Olle gick sin väg tillbaka till hans dator och lämnade Kristian med sina tankar och oreda.

Sandra hade fastnade blicken på mobilen medan hon väntade på hissen.
-Sandra.
Fan. Jag märkte inte att han var här. Fuckfuckfuck.
Och nu stod han framför mig. Som.. sista gången.
-Jag fattar nog inte ingenting alls, leker du med mig?
Okej, kör med alpha kvinnan och sånt.
-Ah gumman, du vet väl, har bara varit lite stressad-
-Gumman? Vad fan säger du!
Plan B.
-Kristian… förlåt…
-Sandra… va uppriktig och lägg av din skit.
Inte samma blick som i toan. Och jag är inte samma kvinnan nu.
-Jo. Jag lekte med dig.. men –
-Men vaddå?
Hissen ringde.
-Men nu är det helt annorlunda för att…
Dörren öppnades.
-… nu är jag kär i dig.
Å hur skönt är det när han smekar kinden, tänkte Sandra.

“Förlåt mig, Anders.”
“Tomma ord som vanligt.”
“😪”
“Lätta på trycket och sen kom hem.”

Hon var van att läsa sådana sms:en.

Kristian var inte lika de andra, tänkte Sandra. Han lekte inte samma lek och han ville inte. Han ville bara vara nära mig. Det här är för jävligt fel men… jag är kär, jag älskar honom. Och… jag älskar min man som är hemma med Sofia. Underbara utsökt Sofia, dotter till Sandra som leker med eld varje gång och tror att hon inte skadas. Kanske kunde Kristian läka henne.

“Vad har du för planer åt oss?”
Han tryckte hennes hand och kysste henne för alldeles mjukt.
“Du får se.”
“Nä men Guuuuuud-”
“Du får se, snygging.”
En annan kyss tystade henne. Kristian öppnade dörren till sin lägenhet och ledde henne in. Hon hann inte kolla runt eftersom Kristian körde sin tillämpad fysik magik igen och då var de tagen upp i att klä av sig och heta kyssar och glödande proklamationer av lust. De nästan ramlade över skorna vid dörren till sovrummet men lyckades anlända på sängen. Han kunde inte släppa att ta in av hennes lukt och driva läpparna på huden.

När de var nära att nå lustens spets tittade Kristian djupt i Sandras ögon och då visste hon att det här inte kunde slutas nu.

Han ville räkna hur många gås hon fick på gåshuden varje gång han fick henne att stöna i lust.
-Du är ifrån nåt annat planet, hörru.
-250, tror jag.
-250 vad?
-250 gåsor!
Sandra skrattade medan det elaka drycken av smärtan och ren nöje slängdes hit och dit i hjärtat. -Jävla tönt, alltså, gåsor är inte ens ett ord.
Han är så himla glad. Helt ändrat man i hennes famn. Hon började gråta.
-Måste erkänna nånting.
Kanske nu skulle det slutas.
-Jag har döpt dina födelsemärken.
-Vad sa du!
-På riktigt… Puss och Stuss.
-Vet inte om du är en tönt eller den sötaste älskare i världen.
Han lutade mot henne och kysste dem.
-Jag ba hälsar på dem… Sandra? Men du behöver inte gråta för att jag är en tönt.
Nu hade drycken krupit upp till ögonen. Hon kunde inte orka längre.
-Nej… det är ju… jag älskar dig, Kristian.
Han var alldeles stum och hade några glada tårar i ögonen.
-Jag älskar dig med som fan.
Hon la sin huvud på hans bröst och grät tills hon somnade. Kristian trodde att det var glädjens tårar.

“Ses på måndagkväll.”
“Du gör alltid som du vill, varför messar du mig då!!”
Hon svarade inte.
“Älskar du honom också?”
Sandra stängde av mobilen. Hon var upptagen. Hon ville gråta mer.

-Ses på kontoret, lover.
Kristian halvsov men han log.
-Självklart, lover.

På tåget hade Sandra en klar och orörd tanke: jag vill lämna Anders och vara med Kristian. Det elaka drycken hade försvunnit.

Det var en livlig måndag på Churn och alla i teknik undrade hur kunde deras storstjärn-utvecklaren Kristian blivit sent på en mycket viktig dag som idag, beta appen utsläppad till hela teamet. Sandra hade samma tanke men hon inte vågade messa honom varken på mobilen eller datorn synnerligen när Olle och Veronika höll vakt över henne som två hungriga örnen. Hon ville bara sitta i köket och njuta av kaffet och solskenen och minnen av hennes magiska helg med Kristian.

-Du ser glad ut, Sandra. Vad händer?
Ville örnen peta på sin mat innan måltiden?
-Bara glad faktiskt.
Hon log kraftfullt så att cyniska Veronika ville överväga göra samma sak men snarare hon ville varna Sandra om den kommande explosionen.
-Mamma! Mamma!
Sandras leende svalades upp av drycken i magen och hjärtat, blandade med ren panik och rädsla.
-Sofia gumman, vad gör du… ni… här? Skitdålig mamma är jag helt enkelt.
Veronika smög ut. Vesuvius, sa hon till sig själv.
Anders satte sig ner vid bordet och stirrade på Sandra. Tre dagars ilska och vrede förvandlade honom till en isblock.
-Du vet väl varför jag är här med Sofia. Du kan inte bara försvinna i en hel helg!
-Det här skit slutar nog idag. Fattar du?
Han hade förmåga att inte skrika på henne i hennes kontor men hon kände tusen knivar skära henne i öronen.

-Vad slutar idag, Sandra?
Anders såg mannen som hade brutit på något sätt det okloka dansen han och Sandra hade dansat i flera år. Det går ju inte, tänkte Anders, hon grisar lite och sen kommer hon hem. Inget snack om kärlek!
-Jag som hennes sambo i sex år och pappa till hennes dotter säger att hon får sluta det här skit med dig idag.
-Sambo?
-Mamma! Blommor! Jag älskar blommor! Jag älskar blommor just som Mamma!
Kristian var kuvad vid mikron med en blombukett och kunde inte fatta någonting. Anders hade en elak tanke.
-Tack kompis för att du tänker på lilla Sofia. Jag tar blommorna OCH Sandra hem ikväll.
Sambo?
Sofia?
Nej… nej, nej, nej, det här är något jävligt grymt skämt.

Churn var inte som alla de andra startups eftersom hela kontoret var helt byggd av glas. Det var på den tolfte våning och då hade alla anställda full koll på Stockholms skärgårdar. Köket och mötesrum var i precis mitten av kontoret genomskinlig till alla. Amina och CEO:en Matilda valde så att det skapades ett öppet och kul stämning i företaget. Nya MacBook Pro datorer var på varje skrivbord, köket hade dyra espresso och cappuccino maskiner, och man bokade möten i det allmänt mötesrummet med iPad Air fastnat vid dörren. Allt var uppenbar till alla och det fanns inga hemligheter för att solskenet lyste upp varenda mörk hörn.

Där stod Kristian och tittade på Sandra. De hade inte pratat i nästan femton minuter. Hela kontoret tog en paus att se på.
-Bara låt mig förklara.
Starka Kristian med den gammaldags namn struntade i henne och siktade på toan. Han stängde och låste dörren våldsamt.

Sandra knackade på dörren. -Kristian? Det är nästan kl. 19. Du har varit där inne hela dagen.
-Det låter ju inte som en förklaring.
Hon hade ingenting att säga och hann inte hitta på någonting eller söka djupt i hennes sårad samvete. Hennes mobil vibrerade.
“Kom hem NU.”

Churn ville följa trenden som alla de andra startups och hade en musiksystem som nåddes genom webbläsaren. Och precis i detta stund spelades en ny låt på Spotify:

Now I dread beautiful days/the days when I thought our love was a song

-Dra hem, Sandra. Kanske ta en promenad med Sofia. Det är ett vackert dag ute, eller hur?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *